måndag, september 28, 2009
Mountainbiking
torsdag, september 24, 2009
Big Springs, Koocanusa
Jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder från vår första campingtrip som jag och Emma var på för lite mer än en vecka sedan.
Vi fyllde då upp vår käre Paul (vår bil) med madrasser, volleybollar, parasoller, solstolar, körv, pizza, jordgubbar, nutella, pannlampor, kokanee, tandborstar och så vidare. Vi hade med oss alla viktiga saker kort sagt. Sedan hade vi en 40 minuters bilresa genom bergen att se fram emot.
Bilrutorna var neddragna, solen sken på våra ansikten, vi hade vinden i håret och lyssnade på svensk hiphop (som tydligen har blivit lite av vår nya grej).
När vi kom fram parkerade vi Paul på den bästa platsen, slängde av oss kläderna, tog en kall öl i handen och begav oss ner till beachen. Vi upptäckte då att vi inte bara hade sällskap av ett 20-tal kossor lite längre bort, utan också av ett par som helt obekymrat började ha sex 50-100 meter ifrån oss. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller bli arga. Hursomhelst så begav de sig av ganska snabbt efteråt så då hade vi stranden för oss själva (förutom kossorna då).
Vi hade fullt upp resen av dagen, vi badade, stekte, klättrade i bergen, dansade, åkte vår lilla båt som vi hittade, käkade jordgubbar och nutella och när det började skymma så samlade vi ved. Ungefär samtidigt fick vi nya besökare på stranden, en husbåt fullproppad med amerikaner. Efter att ha gått runt och muttrat och fräst åt deras inkräktande på vår strand bestämde vi oss för att de inte skulle få förstöra vår upplevelse, så därför tänker jag inte skriva mer om hur mycket de inte förstörde vår upplevelse.
Middagen - som bestod av grillad pizza och salad - åt vi under den stjärnklaraste himlen vi någonsin sett sittande runt vår lilla lägereld. Paul fick agera sovrum så när klockan närmade sig midnatt kröp vi in där bland täcken och kuddar, uppskrämda över de eventuella björnar som fanns i närheten.
Vi vakande lite frusna nästa morgon, men varm choklad rådde bot på det och så fort som solen stod tillräkligt högt var det beach-time igen. Senare under dagen kom några vänner så resten av tiden gick åt till tuffa volleybollmatcher.
Vi fyllde då upp vår käre Paul (vår bil) med madrasser, volleybollar, parasoller, solstolar, körv, pizza, jordgubbar, nutella, pannlampor, kokanee, tandborstar och så vidare. Vi hade med oss alla viktiga saker kort sagt. Sedan hade vi en 40 minuters bilresa genom bergen att se fram emot.
Bilrutorna var neddragna, solen sken på våra ansikten, vi hade vinden i håret och lyssnade på svensk hiphop (som tydligen har blivit lite av vår nya grej).
När vi kom fram parkerade vi Paul på den bästa platsen, slängde av oss kläderna, tog en kall öl i handen och begav oss ner till beachen. Vi upptäckte då att vi inte bara hade sällskap av ett 20-tal kossor lite längre bort, utan också av ett par som helt obekymrat började ha sex 50-100 meter ifrån oss. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller bli arga. Hursomhelst så begav de sig av ganska snabbt efteråt så då hade vi stranden för oss själva (förutom kossorna då).
Vi hade fullt upp resen av dagen, vi badade, stekte, klättrade i bergen, dansade, åkte vår lilla båt som vi hittade, käkade jordgubbar och nutella och när det började skymma så samlade vi ved. Ungefär samtidigt fick vi nya besökare på stranden, en husbåt fullproppad med amerikaner. Efter att ha gått runt och muttrat och fräst åt deras inkräktande på vår strand bestämde vi oss för att de inte skulle få förstöra vår upplevelse, så därför tänker jag inte skriva mer om hur mycket de inte förstörde vår upplevelse.
Middagen - som bestod av grillad pizza och salad - åt vi under den stjärnklaraste himlen vi någonsin sett sittande runt vår lilla lägereld. Paul fick agera sovrum så när klockan närmade sig midnatt kröp vi in där bland täcken och kuddar, uppskrämda över de eventuella björnar som fanns i närheten.
Vi vakande lite frusna nästa morgon, men varm choklad rådde bot på det och så fort som solen stod tillräkligt högt var det beach-time igen. Senare under dagen kom några vänner så resten av tiden gick åt till tuffa volleybollmatcher.
/ Jo
tisdag, september 22, 2009
lördag, september 19, 2009
GRATTIS
...Johanna som fyller 19 år idag! Hon blir därmed myndig i detta land och kan gå på krogen, "systemet" och får nu även servera alkohol.
Jag gav henne tårta och presenter på sängen. Hon var väldigt nöjd och tackar så mycket för presenterna från Sverige. (Sara hon fick tårar i ögonen när hon såg Chippy-bilden... "Titta Emma, det syns ju verkligen hur mycket hon saknar mig!")
Av mig fick hon en tjock tidning som uteslutande handlar om Robert Pattinson med tusen bilder på honom. Hon fick också en bok som heter A Walk in the Woods med en stor björn på framsidan. Den handlar om Bill Bryson "a reluctant adventurer" som ger sig ut på den längsta fotvandringen någonsins. Den ska vara fylld med månsken, hagelgevär och björnar. Alltså är hon otroligt sugen på att börja läsa den.
Nu jobbar hon sin sista dag uppe på Island Lake och slutar vid två, medan jag börjar jobba klockan fem. Alltså kan jag inte vara med och fira henne ikväll när hon ska bli runt lotsad på Fernies alla krogar...
Nu ska jag ut och gå. Det kanske t.o.m. blir ett dopp i floden. Vi har haft, och vi har, sjukt fint väder! Solen skiner hela tiden och det är typ 20 grader i skuggan.
Hoppas allt är bra med er där hemma!!
/ Emma
Jag gav henne tårta och presenter på sängen. Hon var väldigt nöjd och tackar så mycket för presenterna från Sverige. (Sara hon fick tårar i ögonen när hon såg Chippy-bilden... "Titta Emma, det syns ju verkligen hur mycket hon saknar mig!")
Av mig fick hon en tjock tidning som uteslutande handlar om Robert Pattinson med tusen bilder på honom. Hon fick också en bok som heter A Walk in the Woods med en stor björn på framsidan. Den handlar om Bill Bryson "a reluctant adventurer" som ger sig ut på den längsta fotvandringen någonsins. Den ska vara fylld med månsken, hagelgevär och björnar. Alltså är hon otroligt sugen på att börja läsa den.
Nu jobbar hon sin sista dag uppe på Island Lake och slutar vid två, medan jag börjar jobba klockan fem. Alltså kan jag inte vara med och fira henne ikväll när hon ska bli runt lotsad på Fernies alla krogar...
Nu ska jag ut och gå. Det kanske t.o.m. blir ett dopp i floden. Vi har haft, och vi har, sjukt fint väder! Solen skiner hela tiden och det är typ 20 grader i skuggan.
Hoppas allt är bra med er där hemma!!
/ Emma
söndag, september 13, 2009
söndag, september 06, 2009
D.O.G
...som grannhunden så käckt heter, ligger just nu bredvid mig i soffan och vill gosa. Vi är hundvakter nämligen, Jag och Johanna, och det passar ju mig utmärkt nu när jag är ganska mycket ensam hemma. Men det går ingen nöd på mig alls i detta underbara hus, trots att det självklart skulle vara mer nice att ha Johanna här. Imorgon tror jag faktiskt att hon bara jobbar halvdag, FETT.
(typiskt henne förresten att gå upp tidigt och leta efter D.O.G utan att väcka mig när det är hon som jobbar, och inte jag. skäms Johanna! väck mig nästa gång och sov vidare själv)
Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt att få igång detta jävla sim-kort. "Roger", eller "Rogers" som jag upptäckt att det heter, kan faktiskt dra åt helvete.
"We're sorry, Rogers.com is experiencing technical difficulties and is currently unavailable. During this time, you may be unable to purchase products or perform self-service transactions. Please try again later."
Detta meddelande har väl mött mig kanske tusen gånger idag när jag försökt registrera mitt kort. Jag lackar på Roger.
Nu kom jag nyss hem från några timmars middag hos Kuijt, som Johanna tidigare nämnde att jag skulle på. Vilka väldigt trevliga och sköna människor alltså. Döttrarna Anja och Finley är så fruktansvärt söta. Anja blev bestört och bjöd mig på en "sleepover" efter att jag förklarat att jag aldrig sett Ice Age 3. Hon redogjorde även för hela handlingen.
Nu tycker jag och D.O.G att Johanna kan ta och komma hem snart. Hon bränner snart ut sig. Ska fixa lite te och fika tills hon kommer hem.
Saknar er där hemma. Kom hit!! som vi ständigt upprepar.
/ Emma
(typiskt henne förresten att gå upp tidigt och leta efter D.O.G utan att väcka mig när det är hon som jobbar, och inte jag. skäms Johanna! väck mig nästa gång och sov vidare själv)
Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt att få igång detta jävla sim-kort. "Roger", eller "Rogers" som jag upptäckt att det heter, kan faktiskt dra åt helvete.
"We're sorry, Rogers.com is experiencing technical difficulties and is currently unavailable. During this time, you may be unable to purchase products or perform self-service transactions. Please try again later."
Detta meddelande har väl mött mig kanske tusen gånger idag när jag försökt registrera mitt kort. Jag lackar på Roger.
Nu kom jag nyss hem från några timmars middag hos Kuijt, som Johanna tidigare nämnde att jag skulle på. Vilka väldigt trevliga och sköna människor alltså. Döttrarna Anja och Finley är så fruktansvärt söta. Anja blev bestört och bjöd mig på en "sleepover" efter att jag förklarat att jag aldrig sett Ice Age 3. Hon redogjorde även för hela handlingen.
Nu tycker jag och D.O.G att Johanna kan ta och komma hem snart. Hon bränner snart ut sig. Ska fixa lite te och fika tills hon kommer hem.
Saknar er där hemma. Kom hit!! som vi ständigt upprepar.
/ Emma
Min fina, fina kompis
I natt när jag kom hem hade Emma bakad bröd till huset, så imorse åt jag en riktigt lyxig frukost. Det var gott. Speciellt efter att ha gått upp klockan åtta för att leta rätt på hunden när man bara har 3-4 timmar att sova från början. Jag hittade henne iaf. Och fick hembakat bröd. Det var fett.
Just nu sitter jag på jobbet och chillar medan jag kan. Jag har ungefär två lediga dagar fram tills den tjugonde och många dubbla skift. Man blir lite sliten men samtidigt är det gött att tjäna sina egna pengar och i oktober - november händer det inte mycket här, så det är nog bra att hamstra lite medan man kan.
Jag tycker bara synd om min fina, fina kompis som får vara själv hemma hela tiden, men idag har hon iaf bilen så hon kan cruisa lite på stans enda shoppinggata och ikväll är hon bjuden på middag hos familjen Kuijt.
Saknar er därhemma och tycker fortfarande att ni ska komma hit.
Ni har det säkert bra där ni är nu men ni skulle ha det bättre här :)
/Jo
Just nu sitter jag på jobbet och chillar medan jag kan. Jag har ungefär två lediga dagar fram tills den tjugonde och många dubbla skift. Man blir lite sliten men samtidigt är det gött att tjäna sina egna pengar och i oktober - november händer det inte mycket här, så det är nog bra att hamstra lite medan man kan.
Jag tycker bara synd om min fina, fina kompis som får vara själv hemma hela tiden, men idag har hon iaf bilen så hon kan cruisa lite på stans enda shoppinggata och ikväll är hon bjuden på middag hos familjen Kuijt.
Saknar er därhemma och tycker fortfarande att ni ska komma hit.
Ni har det säkert bra där ni är nu men ni skulle ha det bättre här :)
/Jo
fredag, september 04, 2009
Hemmafru
Nu sitter jag nöjd och belåten med ett glas mjölk och blickar ut över den besegrade gräsmattan. Den ligger där grön och oskyldig men för en timme sedan var den raka motsatsen kan jag säga, djungel skulle vara ett passande ord. Med tistlar i massor.
Johanna är på jobbet och jag passar på att fixa lite i huset. Jag ska också försöka få igång mitt nya sim-kort så att jag kan få ett fungerande mobilnummer. Men efter Helen och Johannas varningar blir det förmodligen inte så många samtal på den ändå, eftersom att "Roger", som är det enda telefonbolaget i Kanada med kontantkortserbjudande, kostar pengar både för den som ringer och för mottagaren.
Jag tänkte också laga mat lagom till dess att Johanna slutar jobbet. Känner mig som en riktig hemmafru.
Nu ropade Debb nyss inifrån vilket nästan skrämde livet på mig. Hon kom hit för att lämna en borrmaskin som vi behöver låna för att sätta upp bla en spegel med.
Folk gör så i Kanada (iaf i här Fernie). De besöker varandra utan att förvarna och vandrar rakt in i huset om ingen öppnar när de knackar. Johanna berättade tex att hon en morgon hade vaknat av att en besökare tagit sig in i hennes sovrum och väckt henne för att kunna framföra sitt meddelande.
Men jag gillar det faktiskt. Jag tycker att det är jättecharmigt. Varför inte liksom? Har man ett ärende ska man väl också få uträtta det ordentligt. Men beteendet är verkligen helt olikt det svenska. Människor verkar så mycket mer öppna här, på många sätt.
Och jag gillar det.
/ Emma
Johanna är på jobbet och jag passar på att fixa lite i huset. Jag ska också försöka få igång mitt nya sim-kort så att jag kan få ett fungerande mobilnummer. Men efter Helen och Johannas varningar blir det förmodligen inte så många samtal på den ändå, eftersom att "Roger", som är det enda telefonbolaget i Kanada med kontantkortserbjudande, kostar pengar både för den som ringer och för mottagaren.
Jag tänkte också laga mat lagom till dess att Johanna slutar jobbet. Känner mig som en riktig hemmafru.
Nu ropade Debb nyss inifrån vilket nästan skrämde livet på mig. Hon kom hit för att lämna en borrmaskin som vi behöver låna för att sätta upp bla en spegel med.
Folk gör så i Kanada (iaf i här Fernie). De besöker varandra utan att förvarna och vandrar rakt in i huset om ingen öppnar när de knackar. Johanna berättade tex att hon en morgon hade vaknat av att en besökare tagit sig in i hennes sovrum och väckt henne för att kunna framföra sitt meddelande.
Men jag gillar det faktiskt. Jag tycker att det är jättecharmigt. Varför inte liksom? Har man ett ärende ska man väl också få uträtta det ordentligt. Men beteendet är verkligen helt olikt det svenska. Människor verkar så mycket mer öppna här, på många sätt.
Och jag gillar det.
/ Emma
torsdag, september 03, 2009
Vattenpipan
Nu är jag inne på min tredje dag här och det är HELT fantastiskt. Just nu sitter jag och Jonis på altanen och inviger vår nyförskaffade vattenpipa (äppelsmak utan tobak). Vi kollar ut över bergen, lyssnar på K'naan och kisar mot solen.
Igår tog Johanna med mig upp till sitt jobb (googla Island Lake Lodge) och det kan man väl kalla ödemark. Några stora lyxiga hus helt omgivna av berg. Jag gick min första vandring runt Island Lake och paddlade även runt lite i den. Det går inte riktigt att beskriva hur fin det är här. Som en sagovärld faktiskt.
Idag har jag fått mitt första arbetsskift, servera tillsammans med Johanna på ett bröllop. Jag får hoppas att det går bra så det blir fler gånger.
Dessutom kanske jag ska få jobba på golfbanan här med att köra runt en golfbilskiosk och sälja dricka och sånt till stekare. Känns bra!
Vi hälsar till alla er där hemma och vill ge er massa pussar och kramar. Ni borde vara här.
Och Helen, vi lovar att kolla på björnarna på håll.
/ Emma och lite Johanna
Igår tog Johanna med mig upp till sitt jobb (googla Island Lake Lodge) och det kan man väl kalla ödemark. Några stora lyxiga hus helt omgivna av berg. Jag gick min första vandring runt Island Lake och paddlade även runt lite i den. Det går inte riktigt att beskriva hur fin det är här. Som en sagovärld faktiskt.
Idag har jag fått mitt första arbetsskift, servera tillsammans med Johanna på ett bröllop. Jag får hoppas att det går bra så det blir fler gånger.
Dessutom kanske jag ska få jobba på golfbanan här med att köra runt en golfbilskiosk och sälja dricka och sånt till stekare. Känns bra!
Vi hälsar till alla er där hemma och vill ge er massa pussar och kramar. Ni borde vara här.
Och Helen, vi lovar att kolla på björnarna på håll.
/ Emma och lite Johanna
onsdag, september 02, 2009
EMMA ÄR FRAMME
Äntligen är hon här! (en aning försenad, men sedan när har Emma vart i tid)
Under hennes första dag i Canada har hon hunnit uppleva paniken att bli omkörd på båda sidor samtidigt, träffat en riktig cowboy, sett världens största lastbil OCH sett en björn. En stor, STOR svartbjörn.
/ Johanna
Under hennes första dag i Canada har hon hunnit uppleva paniken att bli omkörd på båda sidor samtidigt, träffat en riktig cowboy, sett världens största lastbil OCH sett en björn. En stor, STOR svartbjörn.
/ Johanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)