Hemmafru

Nu sitter jag nöjd och belåten med ett glas mjölk och blickar ut över den besegrade gräsmattan. Den ligger där grön och oskyldig men för en timme sedan var den raka motsatsen kan jag säga, djungel skulle vara ett passande ord. Med tistlar i massor.

Johanna är på jobbet och jag passar på att fixa lite i huset. Jag ska också försöka få igång mitt nya sim-kort så att jag kan få ett fungerande mobilnummer. Men efter Helen och Johannas varningar blir det förmodligen inte så många samtal på den ändå, eftersom att "Roger", som är det enda telefonbolaget i Kanada med kontantkortserbjudande, kostar pengar både för den som ringer och för mottagaren.
Jag tänkte också laga mat lagom till dess att Johanna slutar jobbet. Känner mig som en riktig hemmafru.

Nu ropade Debb nyss inifrån vilket nästan skrämde livet på mig. Hon kom hit för att lämna en borrmaskin som vi behöver låna för att sätta upp bla en spegel med.
Folk gör så i Kanada (iaf i här Fernie). De besöker varandra utan att förvarna och vandrar rakt in i huset om ingen öppnar när de knackar. Johanna berättade tex att hon en morgon hade vaknat av att en besökare tagit sig in i hennes sovrum och väckt henne för att kunna framföra sitt meddelande.
Men jag gillar det faktiskt. Jag tycker att det är jättecharmigt. Varför inte liksom? Har man ett ärende ska man väl också få uträtta det ordentligt. Men beteendet är verkligen helt olikt det svenska. Människor verkar så mycket mer öppna här, på många sätt.
Och jag gillar det.

/ Emma